Liam har varit jätteledsen under kvällen så jag fick nu ta upp honom, tror han drömmer och är rädd när han vaknar, vet hur han känner det jag drömmer också en hel del mardrömmar emellanåt:-(

Nu sitter han här i mitt knä och vi bloggar tillsammans;-)

Han tycker det är så roligt att titta på korten som jag lägger in så det har vi nu gjort ca hundra gånger!

nnnnnnnngfAXAAACXBVBVIK9Lglimlja

Med detta menar han: Hej, hoppas ni mår bra!

Läste detta på bloggen www.dagarna.se , riktigt roligt!

Anhörigterapi för bloggistbarn
Kursgård i Dalarna, oktober 2021

Psykologen: Ja, välkommen hit då. Du kan väl berätta varför du är här.
Dottern: Jo, alltså. Jag har insett nu att jag inte hade det så lätt som barn. Mamma var bloggist, ganska nergången sådan, dessutom.
Psykologen: Hur yttrade sig det här?
Dottern: Ja, hon var liksom frånvarande och hade ganska kraftiga humörsvängningar. Hon höll inte ordning hemma, lagade inte mat. När jag kom hem från skolan frågade jag henne om hon bloggat. ”Nej”, svarade hon nästan alltid. Men sen brukade jag hitta hennes lap top under sängen. Ofta hade hon lagt en filt eller en kudde över för att jag inte skulle hitta den.
Psykologen: Gav hennes bloggism dig själv skuldkänslor?
Dottern: Jo, det gjorde det nog. Så fort jag sagt något som var lite rolig såg man det där dimmiga i blicken. Då visste man att det var kört. Då var hon bara tvungen att blogga, trots att hon lovat att hålla sig bloggfri. Det slutade med att jag bara sa helt intetsägande saker. Kände jag att jag hade någon riktigt bra kommentar på tungan så höll jag inne med den.
Psykologen: Jag förstår. Det är ett vanligt beteende hos bloggsitbarn. Hur var det under högtider, som jul och nyår och så?
Dottern: Det var hemskt. Det spårade alltid ur. Hela släkten är bloggister och varje julafton hoppades jag att det skulle bli lugnt. Fram till julklappsutdelningen brukade de hålla sig, men då rusade alla in på olika rum för att blogga. Det var tur att jag hade pappa då.
Psykologen: Har du själv känt en dragning åt bloggande?
Dottern: Ja… Jag startade faktiskt en blogg när jag var 14 och direkt kände jag det där suget, jag var fast på en gång. Det var läskigt. Men jag lyckades lägga av som tur var. Man har ju hört att kan vara är genetisk, det där.
Psykologen: Och nu då?
Dottern: Jag håller mig ifrån det där så gott det går, läser lite bloggar någon gång då och då. Oftast på fredagskvällarna. Men jag håller det på den nivån. Jag har ju sett hur illa det kan gå.

Just nu är min favvolåt "Big girls don´t cry" med Fergie, den är så himla bra tycker jag! Blir alltid lika glad när dom spelar den på radion, då poppar vi högt i bilen Liam och jag:-)

Liam har ju som sagt haft det fullt upp idag i mormors och morfars trädgård!

Dom mogna björnbären måste skördas...

...paprikorna måste vattnas...

...blommorna måste luktas på...

...sen försökte han även få en lugn stund för sig själv inne i garaget med morfars alla roliga verktyg;-)

Ingen bebis än...

Dom vill inte skicka hem henne eftersom hon inte är i vecka 37 än, så igår eftermiddag hade hon blivit flyttad till SÖS, nu ligger hon bara och väntar. Om inget händer så blir hon igångsatt imorgon, det är så spännande!

Liam sov bara 25 minuter sen ville han upp och ut igen! Han är så gullig när han vaknar för då ropar han mamma och när jag tar upp honom från sängen säger han tack, snacka om väluppfostrad;-)

Vi var ute på gården och i lekparken en stund sen åkte vi till affären och handlade lunch med mamma/mormor. Sen hem till henne och äta!

Liam har också gått igenom hela mormor och morfars trädgård idag, kollat alla plantor (såklart även provsmakat...), ätit upp de mogna björnbären, luktat på blommorna och vattnat! Han är riktigt pysslig:-)

Vi hann väl inte mer än att vara ute i 30 minuter förrän Liam knatade in igen och pekade mot trappan. Frågade om han va trött och han nickade, så nu sover han.

Vi skulle egentligen ha träffat Helen/Alice och Anna/Emilia idag men eftersom Liam inte är helt bra än så känns det dumt om dom skulle åka på någonting. Vi får ses en annan dag istället!

Inte så bra natt men vi sov till 6.40 iallafall! Hämtade in Liam till mig vid fyra, då orkade jag inte springa mer.

Det första han gjorde imorse när han vaknade var att fråga efter pappa, gulligt!

Nu är vi startklara för dagen, ska bara klä på oss så ska vi sen gå ut. Får väl vinka till alla som ska till jobbet, skolan och förskolan;-)